Miljö - ute och inne
Vid UFAs årsmöte i april 2008 höll Ulf Ulfvarson ett föredrag under rubriken ”Miljö – ute och inne”. Han beskrev arbetarskyddets utveckling i Sverige och u-land utifrån sin egen yrkeskarriär inom området.
Han inledde med att kortfattat beskriva det tidiga arbetarskyddet i Sverige. Sverige hade en arbetarskyddslag och tre yrkesinspektörer redan vid förra sekelskiftet. Men först år 1949 fick Sverige en mer omfattande lagstiftning och en central tillsynsmyndighet enbart inriktad på arbetarskydd, Arbetarskyddsstyrelsen.
Andra världskriget medförde att bilarna måste använda gengas som drivmedel, med många kolmonoxidförgiftningar som följd. För att undersöka dessa förhållanden och ta hand om patienterna inrättades flera gengaskliniker i Stockholm. Dessa kom senare att bli grunden för de yrkesmedicinska klinikerna.
Ulfs tidiga egna engagemang avsåg studier av kvicksilverbetning av utsäde. Under 1950-talet hade forskare vid Statens Veterinärmedicinska anstalt upptäckt att inskickade döda fåglar var kvicksilverförgiftade. Misstankarna riktade sig mot spannmålsbetningen, som skedde med organiska kvicksilverförningar, salter av metyl och etylkvicksilver. År 1956 blev Ulf engagerad som forskarstuderande vid institutionen för organisk kemi, KTH, för att arbeta med frågan och utveckla kvicksilverfria betningsmedel. För att undersöka om också saluförd viltfågel var förgiftad köpte han fasaner i Östermalmshallen i Stockholm.
Analyserna bekräftade tidigare iakttagelser att det fanns en årstidsvariation i kvicksilverhalterna, som stämde med vår- och höstsådden av spannmål. Under januari till april var halterna dock låga och han kunde utan risk bjuda sina vänner på mycket uppskattade viltfågelmiddagar.
En annan organisk kvicksilverförening, salt av fenylkvicksilver, hade använts som betningsmedel sedan 1920-talet utan att skador på viltet upptäckts. De fortsatta studierna visade att de nyare kvicksilverföreningarna var mycket giftigare och stannade kvar mycket längre tid i förgiftade djur. På Ulfs förslag infördes en mindre farlig variant av organiskt kvicksilver, metoxietylkvicksilver som betningsmedel i avvaktan på att kvicksilverfria betningsmedel utvecklades. Men betningsmedlen utgjorde knappt 4 % av allt kvicksilver, som släpptes ut i naturen från olika källor, det mesta i metallisk eller oorganisk form.
Några forskare visade att kvicksilver metylerades i vattendragens bottenslam varigenom fisk och andra vattenlevande organismer kom att innehålla metylkvicksilver, den giftigaste formen. Samtidigt visade Ulf och hans medarbetare att metylering också skedde i tamhöns, som i ett experiment matats med oorganiskt kvicksilver. Kvicksilver var alltså mycket farligt oavsett i vilken form det släpptes ut. På 1950-talet upptäcktes den s.k. Minamatasjukan i Japan. Kvicksilver från industriellt avloppsvatten omvandlades till metylkvicksilver, anrikades i fisk och skaldjur och förgiftade och dödade tusentals människor. När detta blev känt världen över fanns i Sverige redan en omfattande erfarenhet av kvicksilver som förorening i luft, mark och vatten.
Efter att ha doktorerat på en avhandling om kvicksilvrets toxikologi blev Ulf professor vid Arbetsmedicinska Institutet, där han efterträdde Gideon Gerhardsson. Under 1960- och 70-talen förstärktes det svenska arbetarskyddet kraftigt. Under 1970-talet hade Sverige 4 – 5 gånger så många verksamma inom arbetarskydd per invånare jämfört med USA. I Sverige minskade antalet arbetsrelaterade dödsolyckor från cirka 450 per år på 1950-talet till omkring 50 per år under senare tid. Samma utveckling kan ses när det gäller antalet arbetsskador per år. Denna positiva utveckling berodde inte bara på insatserna mot arbetsskadorna utan också på den stora strukturomvandling som skett i Sveriges näringsliv, varigenom många dåliga arbeten försvunnit automatiskt. Ulf ställde frågan: Vart har alla utmönstrade arbetsmetoder tagit vägen? Och svarade själv: De har exporterats till u-länderna. Han belyste detta med egna bilder tagna från framförallt hans verksamhet i Afrika: Exempelvis manuell demontering av uttjänta blybatterier, hudrengöring med toluen, låsta/blockerade nödutgångar i industrier (p.gr.a. rädsla för att de anställda skall smita ut med stöldgods) och pressverktyg utan skydd, se bilden.
Så småningom blev Ulf professor i Industriell ergonomi vid Arbetsvetenskapliga institutionen, KTH. Det var också under denna period som begreppet arbetsmiljö började användas mer omfattande. Ulf vände sig i sitt föredrag mot att lagstiftningen lämnat begreppet arbetarskydd, som fokuserade på skyddet av de anställda, till förmån för det enligt honom luddigare begreppet arbetsmiljö. Arbetsmiljölagen från 1978 omfattar som tidigare tekniska och fysiska faktorer. Men nu poängterar denna ramlag också arbetsorganisatoriska och sociala faktorer samt arbetets innehåll. Därigenom flyttar fokus från det som kan och ska regleras till det som är svårt eller omöjligt att reglera. Vid en närmare genomgång av nuvarande Arbetsmiljöverkets regler fann Ulf detta bekräftat genom att det finns mycket litet om de sistnämnda faktorerna i verkets tvingande föreskrifter.
| 